Arkiv
Comeback i Parlamentet i morgon!
För ett drygt år sedan tröttnade jag på att göra Parlamentet. Jag hade inte kul längre när jag satt i studion. Jag vill ha kul, så jag hoppade av på obestämd tid. Nu har gnistan kommit tillbaka och jag gör ett avsnitt den här säsongen, nämligen det som sänds i morgon. Jag hade riktigt, riktigt kul i studion, även om jag inte är så säker på att resultatet blev bättre än när jag tyckte det var tråkigt. Det är alltid sjukt svårt att bedöma vad som blir bra i rutan och inte. Klart är i alla fall att duellen mot Dorsin var en av de bättre duellerna jag varit med om.
Lars Vilks var med i ronden “affischnamnet” som går ut på att någon aktuell människa ska värvas till partierna. Jag hade ingen aning om att han skulle vara med förrän i förrgår eller något liknande, men nu fick jag ju i alla fall chansen att träffa honom och bedöma själv om han är smartare än en femåring. Vi snackade nästan ingenting, men intrycket jag fick av honom i själva studion är att han kanske inte är det när allt kommer omkring. Jag vet faktiskt inte om han bara driver med hela världen, inte alls fattar vad han håller på med eller ligger någonstans mitt i. Klart är i alla fall att jag hade rätt i min analys att han är mer intresserad av sitt varumärke än att debattera konstens gränser och yttrandefrihet. Jag menar, om man inte vill bygga varumärke så är man ju inte med i Parlamentet…
Efter inspelningen skulle jag och Dorsin ta en öl. Det slutade med sill, snaps och Biff Rydberg på Tennstopet. Därefter hakade han på till ett gig jag gjorde i Järfälla. Efter avklarat gig blev vi sittande med varsitt glas sprit till halv ett eller nå´t. Så ska man “ta en öl” jag gillar Henrik Dorsin.
Programmet kan ni se på söndag kl 20.30 i TV 4 och det tycker jag ni ska göra om ni inte är en av dem som lyckats lägga beslag på en biljett till Vara utsålda konserthus där jag står på scen ungefär samma tid.
I kväll, ledig lördag. Den ska spenderas med internetpoker och Mad Men.
March 19th, 2010Häng med till Twitter.
Sitter på planet till Stockholm och förbereder mig för Parlamentet. Första gången på ett och ett halvt år som jag är med där och det känns riktigt kul. Om det inte vore för att flygvärdinnan just kom och Gaffatejpade fast bagagehyllan så skulle jag känna mig lite som Carl Bildt och det är ju inte ofta… Jag känner mig som Carl Bildt.
I alla fall, tänkte reda ut det där med varför man ska följa mig på olika ställen och inte.
Jag försöker hänga med så gott det går i den uppsjö av sociala medier som florerar och med mer eller mindre ständig uppkoppling sedan 1995 och en blogg som funnits sedan 1997 får man väl säga att jag nästan varit med från början.Den egna hemsidan är fortfarande det viktigaste verktyget och den har förändrats massor av gånger sedan starten. Från början hade den, förutom bloggen, en gästbok. Det funkade fint att hålla kontakt med folk på det viset ganska länge. Runt 2005 började det blir så många som ville prata att gästboken inte funkade längre. Spam gjorde inte saken bättre. Då lanserade vi ett forum på siten där man kunde föra lite längre resonemang. Det funkade fantastiskt bra ett par år, men i takt med att min arbetsbörda ökat och andra sociala medier dykt upp så har min aktivitet där minskat rejält.
Nu är det bloggens kommentarsfält som gäller för kommunikation på själva hemsidan. Men, och det var hit jag ville komma, även om hemsidan fortfarande är bästa sättet att få reda när jag är i vilken stad och så vidare så är det inte längre bästa sättet att hålla full koll. I stället har jag börjat använda mig mer och mer av Facebook och framförallt Twitter. Jag började med ett konto på MySpace för några år sedan, men det är helt enkelt värdelöst om man inte är ett rockband. Jag är i princip aldrig där.
Facebook dök upp och visade sig vara helt perfekt för mig. Promota jobbet och hålla kontakt med vänner jag aldrig hinner träffa på samma gång. Problemet var bara att jag sade ja till alla som ville vara min kompis på facebook och slog ganska snart i deras tak på 5 000 vänner. Logiskt naturligtvis. Ingen kan ju ha 5 001 riktiga vänner. 4 999 nära och kära har ju varenda jävel… Hur som helst, det resulterade i att jag slängde upp den här fansidan som har ungefär samma funktion som en vanlig profil, men med skillnaden att där alla kan vara med. Den har nu smått otroliga 78 000 fans och har blivit ett av mina viktigaste ställen att ha kontakt med folk som är intresserade av vad jag gör.
Under min vistelse i New York för ett år sedan började jag dessutom motvilligt att Twittra. Jag förstod inte riktigt vad det skulle vara bra för. Det förstår jag nu. Twitter är det överlägset mest personliga sättet att kommunicera av dem jag använder. Ingen spam (nästan) ingen jävel som kan skicka en guldfisk, en snölykta eller något annat skit man inte vill ha och dessutom supersmidig funktionalitet för att slänga upp en bild om man känner för det.
Alltså. Om du är måttligt intresserad av mitt privatliv och helt nöjd med att veta när jag har nästa gig – Följ hemisdan.
Om du dessutom vill ha lite länkar till grejer jag gillar, lite mer högfrekventa svar och lite mer onödig info om allt möjligt – Gå med på fansidan på facebook.
Om du vill ha info om jobbet, men också vill ha en och annan titt in i mitt privatliv, komplett med skvaller, fylletweets och en och annan bild. Twitter it is.
Jag har lämnat planet och via taxi tagit mig till Filmhuset där det är dags att spela in Parlamentet för första gången på över ett år. Sänds på söndag i fyran.
March 16th, 2010Ingen fara för inställda gig.
I dag har jag faktiskt varit rejält orolig att jag skulle behöva ställa in några shower och vila rösten. Befarade knutor på stämbanden och pratförbud när jag lommade iväg till en röstläkare. Fick reda på att jag jobbar för mycket. Antar att mat och sprit inte gör saken bättre heller, men tydligen är det magsyra som frätt på stämbanden så det blivit irriterat. Läkaren tryckte in en kamera i käften, så nu har jag sett mina stämband på bild för första gången. Inga knutor. Rejält röda där de ska vara vita bara. Det ska tydligen lösa sig med 9 månader magmedicin.
Alltså: Bör inte vara någon fara för rösten. Kör på med lite lindrande te och halstabletter samtidigt med magmedicinen och hoppas att problemet därmed är löst.
Piteå i morgon som sagt, sedan Skellefteå. Parlamentet och gig i Stockholm på fredag. Ledig lördag och Vara på söndag. Lugn vecka skulle jag precis skriva, men jag insåg att det kanske är ett tecken på att jag faktiskt jobbar lite för mycket. 4 intervjuer, 1 TV-inspelning och 4 gig blir det denna “lugna” vecka.
Lina hade en Yodatröja till dagis i dag till grabbarnas stora lycka. Jag var lite orolig (hönspappa helt i onödan) att beundran skulle bytas mot ret under dagen. Ni vet “tjejer kan inte ha Star Wars” det är rätt mycket sån’t i den där åldern. Jag frågade när jag kom hem från läkaren vad de på dagis hade sagt om tröjan… “Pojkarna tyckte den var jättefin och ville att jag skulle köpa en till dem, men jag sa att det var den sista.”
Hade inte hjärta att berätta för henne att den finns för typ 69 spänn på H&M.
March 16th, 2010Får se om det går att rädda halsen.
Söderhamn i söndags tog knäcken på rösten. Något är rejält fel. Så här har det aldrig känts förut. Jag är ju småförkyld och har luftrörsproblem mest hela tiden, men det brukar repa sig på en halvtimme eller så efter varje gig. Nu har det bara blivit stadigt värre och det trots att jag höll uppe från scen en vecka i Åre. Har fått tid hos en specialist i eftermiddag. Hoppas han hittar felet och kommer med en lösning. Annars blir det tufft. Rejält tufft. Från nu till 11e april har jag 3 scenlediga dagar. De brukar oftast fyllas på med intervjuer, som säkert inte heller är bra för en överansträngd röst.
Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra om det ordineras vila. Jag har liksom inga dagar att vila på. Irland och Storbritannien är förvisso inte lika tufft för rösten eftersom jag oftast kör korta gig där, men om en vecka inte räckte så vetefan hur det ska gå. Nästa gång jag har möjlighet att vara tyst en vecka är väl i juli.
Två dagar hemma nu med allt vad det innebär. Fix hemma. Kontoret. Lina. Och intervjuer såklart. Två stycken i dag. Den ena på Energy kl 14.00. Har inte fått klarhet i om det är live i och för sig. Info finns säkert på någon hemsida.
I morgon rullar vi vidare till Piteå, där det finns ett par biljetter kvar och Skellefteå där det är utsålt sedan länge. Första gången i Piteå.
Håll tummarna för att doktorn har en mirakelkur i eftermiddag.
March 13th, 2010Lördagen då Sverige stannar.
I alla fall underhållning live. Eller i alla fall minskar enormt drastiskt. När man lägger en turné så har man många gropar att undvika. Det är lokala festivaler, det är sportlov, det är andra artister som kommer till samma stad och så vidare. Hittills på den här turnén har vi lyckats undvika samtliga krockar utom två. Det får man säga är enormt bra jobbat av min älskade turnéproducent (och flickvän, även om det är underordnat i det här fallet) Helena Sandklef. Krockarna har varit Izzard i Stockholm, som visade sig vara no problemo och MoDo hemma i Örnsköldsvik, som inte heller påverkade biljettförsäljningen. Kanske är det så att hotet från en krock är överdrivet?
Vi vet inte riktigt, men en sak är säker. Melodifestivalen kände vi inte för att stångas med. Hoppas tacosen smakar och att rätt låt vinner. Vi ska avnjuta en god middag och lär väl knappast heller slippa undan att det finns en TV i bakgrunden med sagda tävling.
I morgon lämnar vi Sundsvall för gig i Söderhamn och därefter två dagar hemma i lägenheten. Första två dagarna på väldigt länge. Önskar jag kunde säga att det ska bli skönt. Det ska inte bli skönt. Det är stökigt som fan. Det måste fixas. Men det ska bli oerhört härligt att få krama Lina igen.
March 12th, 2010Mer om yttrandefrihet.
Det blev mycket reaktioner på min text i går. Tack och lov inga på teckningen. Inte en flagga bränd. Baksidan av att uttala sig om yttrandefrihet med någon form av konsekvens är ju såklart att de nazister vars rätt att uttrycka sig jag försvarar kan få för sig att jag på något sätt också försvarar VAD de säger. Så är naturligtvis inte fallet. Ledsen att göra halva flashback och diverse nazistbloggare besvikna. Ni är fortfarande dumma i huvet. Jag bara försvarar er rätt att vara det även offentligt.
Mängder av bloggar har tagit upp min artikel, övervägande delen positiva. Vilket naturligtvis är roligt. Många har inte förstått vad jag försökt säga, som vanligt. Jag har inte hävdat att yttrandefrihet innebär att alla får komma till tals i alla forum, jag har bara sagt att det vore UPPFRISKANDE om det någon gång kunde komma en överraskning i form av ett oväntat försvar av yttrandefirheten. Som det här. Eller om Dagen skulle publicera Piss Christ. Dagen har för övrigt refererat till min text, utan att nämna att de faktiskt har publicerat bilder av Ecce Homo. Jag är ganska säker på att de har det, men det var ju inte det jag ville diskutera. Jag tog det bara för att det var ett tydligt exempel.
Den här tyckte jag var kul också. Jag har tydligen en agenda att angripa folkpartiet. Det har jag inte, naturligtvis. Agendan är att angripa vad jag tycker är dumheter och Jan Björklunds uttalande är just en sådan. Det kan ju knappast vara mitt fel att folkpartiet är överrepresenterat när det gäller att komma med snurriga idéer och uttalanden.
Andra har fört fram att jag också är ute efter att bygga varumärke. Så är det naturligtvis. Precis om alla andra offentliga personer går det mesta jag gör ut på att bygga upp mitt varumärke så att jag kan syssla med det jag vill. Jag behöver synas för att dra folk till mina shower. Självklart. Nu var just den här artikelns syfte dock inte i första hand att bygga varumärke, utan att diskutera en viktig fråga. Hade jag haft varumärkesbyggandet som enda syfte hade jag gett min text till en kvällstidning som genast hade fetstilat mitt namn och gett mig en helsida med både bild och krigsrubrik “Komikerns chockattack på Vilks” ja, ni fattar. Det gjorde jag inte. Jag skrev på SVT Debatt. Därför att de frågade mig.
Johan Lundberg svarar också på Debatt, men hans artikel är så dålig att den knappt förtjänar ett svar, men här kommer ett i alla fall.
“Reaktionerna på den visar nämligen att åtskilliga debattörer och opinionsbildare börjar svaja på målet i yttrandefrihetsfrågan, så fort som någon uttalar en åsikt som är så pass kontroversiell att människor blir riktigt upprörda.
Då heter det genast att den som fäller dylika yttranden inte har rent mjöl i påsen utan bara är ute efter att stärka det egna varumärket, bara vill skapa uppmärksamhet runt sin egen person eller att han eller hon ser ett egenvärde i att kränka andra.
Summa summarum: Denna sorts yttranden kan vi vara utan. De bör inte förekomma i seriösa sammanhang. De bör helt enkelt inte publiceras! Och inte minst: De som reagerar på yttranden av denna sort genom att uttala mordhot, har all anledning att vara upprörda. Den som bör ansvaret för den uppkomna situationen är personer som Lars Vilks, inte de som uttalar olika hot.”
Det är naturligtvis inte alls den slutsats jag har dragit. Tvärtom. Lars Vilks har helt rätt att föra fram vilka åsikter han vill. Rita vad han vill. Och det är oerhört viktigt att han får det. Något annat har jag aldrig sagt. Oavsett om jag har rätt i att han är ute efter att bygga varumärke eller om jag har fel. Hans alster ska vi inte alls vara utan. De kan visst förekomma i seriösa sammanhang. De bör visst publiceras. Det är inte det min artikel handlar om. Den handlar om att debatten om yttrandefrihet är jävligt enkelspårig och bara flammar upp när det gäller rätten att kränka muslimer. Och självklart tycker jag inte heller att det är bra om någon mordhotas. Jag bara tycker att det är en logisk konsekvens av att säga obekväma saker och den konsekvensen kommer vi aldrig komma ifrån. Alltså har man ett ansvar med sin yttrandefrihet. Lars Vilks visste vad som skulle hända. Det är självklart tragiskt att det gjorde det, men han visste om det från start. Ansvaret är naturligtvis inte bara hans, men han har ett. Det kan man knappast komma ifrån.
Alla de andra exempel jag tar upp i min text har också mordhotats. Det är inte heller bra. Men det är en logisk konsekvens, även då. Personligen har jag som bekant blivit mordhotad vid fler tillfällen än jag orkar räkna av snart sagt varje religiös och politisk inriktning plus ett antal random psykfall. Jag har också blivit påhoppad fysiskt vid ett par tillfällen på grund av saker jag har sagt. Jag tycker inte att det är bra. Men jag vet om vad konsekvensen av mina uttalanden kan bli och jag är beredd att ta den. Så viktig är nämligen min yttrandefrihet att jag faktiskt är beredd att ta både smällar och dödshot för att försvara den.
Vi filmade gårdagens förställning på Tonhallen i Sundsvall, så eventuellt kommer det ett klipp därifrån i morgon där jag diskuterar yttrandefrihet, min artikel och lite som rör det. Så länge får ni hålla till godo med det här gamla klippet från “Inget är heligt” Den första delen av snacket är bortklippt av någon anledning, men för den som vill se mer av mina tankar om just yttrandefrihet så är det stommen i hela den showen. DVDn finns att köpa hos välsorterade videobutiker (var de nu finns) hos de stora nätbutikerna eller här. Hade fantastiskt kul i Sundsvall i går och showen blev lång. Nästan två timmar. Hoppas på en repris, om än något kortare, i Hudiksvall i kväll.
March 11th, 2010Min egen Mohammedkarikatyr.
I dag debatterar jag Vilks, Yttrandefrihet och allmänt larv hos SVT Debatt.
Väldigt roligt blev det av att jag ville bifoga en egen karikatyr. Det tog 3 timmar att få SVT att godkänna publiceringen av den… Och om några muslimer, judar eller folkpartister känner sig kränkta av den så ber jag på förhand om ursäkt. Bränn inga majonäsfabriker.
Margareta ryter i.
2 riktigt roliga gig den här veckan, men har ändå haft ett par kassa dagar. Det är alltid för jävligt att lämna Lina. Extra för jävligt när vi haft mycket tid tillsammans. Saknar henne så jag dör. Jag tror att det är det som kan vara problemet. Eller så är det jag inte druckit nå’t. Eller så är det smärtan i halsen som gör det. Känns som jag svalt en näve spik. Efter bara 2 gig. Jävligt skumt. Dessutom har jag svårt att andas och känns som jag ska spy hela tiden. Har väl fått cancer. Tänkte jag skulle pigga upp mig med lite poker på casinot i Sundsvall. Ingen ville spela. Tänkte att jag skulle pigga upp mig med att tömma mailen. Det brukar alltid finnas något kul där. Det gjorde det den här gången också.
Att svära så mycket som möjligt och säga runda ord och ha så tuff och? nedlåtande attityd mot sina medmänniskor som bara är möjligt, det verkar vara dagens “melodi”. Det verkar vara på modet att hata varann istället för älska. Roast…på engelska ska det vara också.
Jag surfade på youtube och råkade titta och lyssna på ett av dina snack med ytterligare några kändisar, som skulle förnedras. Det blev första och sista gången. Nä, man behöver inte titta och lyssna men jag råkade av misstag hamna i ett av dina förnedringsavsnitt.
Men…det kanske ger mycket pengar just den här företeelsen. Undrar vad som blir härnäst, när roastingen är ute? Den eller den kändisen slår varandra fördärvade och dessutom på riktigt!! Wow! Tänk vad många lämpliga tips alla mobbare kan hämta från den här typen av program.
Tack för ordet.
Mvh
Margareta
Jag vet inte vad som är roligast… Att hon tror att folk i roast hatar varandra på riktigt. Att hon verkar ha något emot engelska låneord. Att hon av misstag hamnat i ett av mina förnedringsavsnitt eller hennes programförslag där kändisar ska slåss. Men jag mår lite bättre nu. Tack Margareta!
March 8th, 2010Street Team.
Jag (eller snarare vi) behöver hjälp. Jag ska till Edinburgh under deras Fringe för att göra min första timmeslånga show där. Det blir shower varje dag från 4e augusti och hela månaden ut. Konkurrensen är stenhård och alla acter slåss om uppmärksamhet från samma publik. Det är där du kommer in. Planen är att ha ett street team som jobbar för mig under hela festivalen med att dela ut flyers, sätta upp posters och andra marknadsföringsgrejer som kan tänkas behövas på plats.
Vi behöver 4 personer. Dessa fyra kommer få flyg t o r från Sverige och boende i Edinburgh under hela festivalen.
Eftersom vi redan räknar med att gå rejält back på det här spektaklet så kommer ingen lön att betalas ut, utan du som ansöker gör det för att du tycker att det vore jävligt kul att hänga i Edinburgh en månad, jobba skiten ur dig för att promota den första svenska showen där någonsin och sedan se så mycket standup du bara hinner på din fritid.
Du måste alltså kunna vara där 3e till 31a augusti, dela rum med okända människor, prata jävligt bra engelska och helst gilla det jag håller på med. Eller åtminstone kunna promota det ändå. Självklart gäller även det gamla vanliga tjafset om stresstålighet och initiativförmåga osv. Du som känner att det här är din grej (och har fyllt 18), maila till helena@ftwproductions.se med bifogat foto så kanske vi ses i Skottland i sommar.
March 8th, 2010Tröga Hudik?
Den här veckan är det lite nya bekantskaper på Sverigekartan för mig. Vad jag kan påminna mig har jag varken varit i Hudiksvall eller i Härnösand och gjort något större gig. Det blir det ändring på nu. Problemet med nya orter är ofta att snacket inte sprider sig som det brukar på ställen där jag varit förut. Örnsköldsvik, där jag varit några gånger, är utsålt i kväll. Sundsvall, där jag varit väldigt många gånger, är också i stort sett utsålt. Både Hudik och Härnösand går trögt.
Det är ju inget märkligt med det. Om det inte vore för att jag fått mängder av SMS, mail och facebookningar från folk i just dessa två städer. När kommer jag dit? Ja, jag kommer den här veckan. Vi har annonserat, affischerat och jag har blivit intervjuad i lokalpressen. Vet inte riktigt vad mer jag ska göra för att berätta för er att jag är på väg. Så nu har jag skrivit här också. Hoppas vi ses under veckan!
Biljettinfo för dessa städer och alla andra finns som vanligt här: http://www.magnusbetner.com/livets-ord/
Nu går jag och sätter mig i bastun för att fila på lite nya skämt om MoDo. Eller vad det nu blir. Vi krockar tydligen med en hemmamatch för den heliga kossan i kväll. Jävligt kul att det lyckats bli utsålt trots det. Men som receptionisten på hotellet sa när vi checkade in i går: “Alla i Örnsköldsvik är faktiskt inte intresserade av hockey”