I går alltså. Jonatan Unge hade bjudit in lite komiker för att läsa Fröding. Jag har inte läst dikter för publik förut. Det var kul. Nervöst, men kul. Nu sitter jag backstage och försöker komma ihåg lite av mitt material till “Livets Ord” det står helt still. Man kanske borde börja skriva ner grejer… Allt jag kommer på känns gammalt eller dåligt. Det jag hade för mig att det var kul kommer jag inte på. Undrar om jag har gått in i den där väggen som folk brukar snacka om. Tror den börjar närma sig i alla fall. Jag kommer inte ihåg någonting. Om någonting. I vår lägenhet står en kopp kaffe någonstans. Jag ställde den på ett bra ställe innan jag drog. Fan vet vart. Borde ju inte vara så svårt att hitta en mugg full med kaffe på 58 kvadrat, men tydligen i mitt tillstånd.
Var hos naprapaten i går. Det kanske är det. Känns som att någon bankat ett baseballträ i ryggen på mig. Mör. trött. Men glad och tacksam. När jag kom till Uppsala konserthus för en halvtimme sedan och kände doften av deras fantastiska scen (Ek är det va?) så blev jag plötsligt lite piggare. Sedan ställde jag mig och kikade på rulltrappan där folk strömmar upp. För att kolla när jag surrar om vad jag vill i 90 minuter. Det är en ganska mäktig känsla. Och ytterligare lite engergi. Ska bli jävligt kul. Hoppas publiken tycker det också.