Nu är jag jävligt trött på att även smarta människor har börjat upprepa SDs mantra om att vi inte diskuterar integration och invandring. Det är ju för fan det ENDA vi diskuterar. Problemet ur deras perspektiv är att vi inte kommer fram till det som de vill att vi ska komma fram till och som de förmodligen tror att vi skulle komma fram till om vi bara började. SD och de andra politiskt inkorrekta inser inte att en överväldigande majoritet faktiskt VILL ha invandring och mångkultur. De vill det INTE och det är det de menar när de försöker hävda att vi inte diskuterar frågan. Jag har diskuterat invandring och integration varenda dag i många års tid och det har alla jag känner också gjort. En snabb googling visar att bara svenska sidor som nämner integration under det senaste året är 787 000. De första sidorna av träffar innehåller DN, GP, Expressen, Aftonbladet, flera riksdagspartiers hemsidor och en debatt från TV4. Frågan skrivs och debatteras på en uppsjö av bloggar, i krönikor, i TV-soffor och på facebook och i andra sociala medier. Det är helt enkelt inte sant att vi inte pratar om det här. Vi envisas bara med att komma till fel slutsats enligt de politiskt inkorrekta och vi ska fan inte börja låtsas som att vi har fel i det. Vi ska komma fram till fel slutsats ur deras perspektiv. Hela tiden. Vi SKA inte hålla med ett parti med rötter i nynazism.
Självklart finns det saker som kan förbättras i den svenska integrationspolitiken, precis som inom vilket område som helst, men på vilket sätt förs INTE en konstruktiv debatt om den saken? En sökning på integrationspolitik senaste året ger 49 500 träffar, en sökning på invandringspolitik ger 133 000.
Symptomatiskt för alla dessa gaphalsar som påstår att man inte får prata om invandring eller integration utan att kallas för rasist, är att de aldrig kommer med något konkret. Vad är problemet med integrationspolitiken och hur ska vi lösa problemen? Jag fick till exempel frågan i dag hur man ska bemöta en SD-anhängare som den här och svaret är ju helt enkelt att det inte finns något att bemöta. Det finns inte ett enda exempel på varför den svenska integrationspolitiken är fel eller hur vi ska göra i stället. Om det mot förmodan kommer ett problem så är det ingen större konst att bemöta deras argument, eftersom det nästan aldrig ligger någon sanning i vad de påstår. Jag bemöter varenda siffra med att fråga efter en källa. Får jag en källa (vilket jag nästan aldrig får) så går jag dit och visar att källan inte stämmer, eller att den inte är relevant för sammanhanget, vilket den nästan aldrig är. Det blandas hejvilt bland propagandabloggar, rena lögner och fifflande med statistik, det är bara bläddra runt och syna deras lögner och överdrifter.
Jag tror ärligt talat att de flesta som röstat på SD inte har en aning om vad partiet står för på riktigt. Dessutom tror jag att de flesta inte har bemödat sig med att kolla upp om några av deras siffror stämmer. Det gör de nästan aldrig. Om de stämmer över huvud taget så bottnar de ofta i extremt bristfällig statistik, ibland med ett statistiskt urval som är direkt löjligt.
Problemet med SD och deras politik är att den inte är baserad på logik, den är baserad på känsla. En känsla av att det är bra med nationalism och etnisk renhet. “Vetenskaper” som underbygger sådant har sedan länge förkastats av hela den seriösa världen och därför har inte SD och liknande något att komma med. De kan påstå att invandrare begår brott, när sanningen är att det är människor utanför samhället som begår brott, oavsett etnisk bakgrund. De kan påstå att invandrare kostar pengar när det är så att vi tjänar på invandrarna för att vi får hit färdigutbildade invandrare i väldigt stor utsträckning och om problem finns på det området är det att vi är för dåliga på att ta tillvara den resursen, inte att de kommer hit. Sverigedemokraterna vill inte ha hit några högutbildade invandrare. De vill nämligen inte ha hit några alls. De som tror det lurar sig själva. Hela deras politik bygger på tankar om nationalism och etnisk renhet. Det går aldrig att kombinera den politiken med det samhälle en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning vill ha. Så enkelt är det.
Genom att återupprepa deras mantra om att “Det blev så här för att de andra partierna inte tar frågan på allvar” så spelar vi dem bara i händerna. Igen. De andra partierna tar VISST frågan på allvar. Du behöver bara titta bland de senaste 20 interpellationerna från Sveriges Riksdag för att hitta minst en som handlar om integration. Sök i dokumenten på rikdsdagens hemsida efter “integrationspolitik” och du får tusentals träffar. Men ärligt talat, hur många av de som säger att frågan aldrig diskuteras har ens satt sin fot i Riksdagen?
SD-sympatisören i länken ovan säger “Man får inte vara kritisk när det gäller invandringen” jodå, det får man. Men då får man också lov att inse att 94,3% av sveriges röstberättigade tycker annorlunda. Sedan får man komma med fakta som stöder sin sak och dessutom med alternativa lösningar. Det är DET som är en diskussion. Inte att alla andra ställer sig upp och säger att vi inte har tagit frågan på allvar. Det har vi. Och det kommer vi fortsätta göra.
Jag har skrivit fem långa delar som bemöter SDs argument. Här kommer länkarna igen: Del 1, del 2, del 3, del 4, del 5
Så, snälla smarta människor, sluta säga att vi inte diskuterar frågan. Det gör vi. Det vet ni.
Bra inlägg Magnus!
Det är lätt att se att hela frågan bottnar i hur vi ska hantera solidaritet, men folk klarar inte av att hantera den här balansgången hur man hjälper så många som möjligt utan att sänka sitt eget skepp. Det är en tidlös fråga men du och dina gelikar tycks tro att vi går in i någon slags ny era där man inte längre behöver lära av andras misstag eller räkna med att godhet kommer att missbrukas. Där man bara behöver leva i framtiden. Du förenklar alldeles för mycket och håller kvar debatten på en ohederlig nivå. Har du någonsin provat gå över på andra sidan staketet och spela djävulens advokat? Vilka mantran pysslar du med själv? Jag försvarade invandringen under 20 år mot rasistiska kommentarer (och det gör jag fortfarande) innan jag började tänka om och tycka att de eventuellt goda effekterna är inte värda priset av de negativa. Jag landar i att de som i början på 80-talet hade dekalen “Inte rasist, men stoppa invandringen nu” i bakrutan på sin bil faktiskt var de klarsynta.
Jag tänker så här: Hur kan man tycka att mångkulturen är den enda vägen att gå, när själva projektet misslyckats i 30 år och de negativa effekterna bara blivit värre? Med projektet menar jag den planlösa flyktingpolitiken som leder till segregation och som ingen tar personligt ansvar för. När ska det bli bra? Om det tex fanns svåra sociala problem med segregation och uppror i Paris förorter på 80-talet, då är det väl ganska korkat om vi sakta men säkert för en politik som ser till att vi får likadana 20 år senare? Är det bara jag som ser detta?
Det talas ju faktiskt mest om den misslyckade integrationspolitiken, inte den lyckade! Hur kan man ha misslyckats om man nu diskuterat detta så mycket, för så dåliga är vi inte, som legat på framkant inom så många områden? Idag har vi alltså en massa “svenskar” som varken delar språk, tradition eller mentalitet, och som absolut inte känner sig som svenskar om man frågar dem. De har sina egna små stater där ute i förorterna, dit vi inte gärna åker numera. Och denna “mångkultur” hejar alltså en massa individer på, och tror är framtiden! Bara för “globalisering” blivit ett inneord. “Det är annorlunda den här gången”.
Projektet mångkultur i Sverige är en väldigt speciell, dum och kraftigt samhällsomvandlande sak, medan mångkulturellt utbyte som spontant uppstående fenomen inom relationer, konst, musik, idrott osv. är något hanterbart och icke-destruktivt som alltid funnits, mer eller mindre. Men kritiserar du “projektet” kommer dina kritiker att blanda ihop allt och komma med argument som att Georg Riedel som skrev musiken till Emil i Lönneberga minsann var judisk/tjeckisk och därför är din helvenska hembygdsidyll en illusion. Det är som sagt två olika saker.
Antirasisterna/Anti-SD-gänget verkar kapabla att blanda ihop korten och tro att det bottnar i en önskan om etnisk renhet, när det i själva verket handlar om hur man rent praktiskt bör hantera sitt samhälle. Om att tänka efter och vara förutseende. Om att inte vara en idiot. Inte vara okunnig om den mänskliga naturen. Inte blunda och hoppas att allt ordnar sig och att någon annan kommer att ta ansvar. Om att inför alla viktiga samhällsfrågor överväga olika alternativ, diskutera dem öppet och noggrant. Försöka välja det klokaste. Tänka som en schackspelare. Det är detta som proteströsterna på SD handlar om, och som jag inbillar mig att de ledande företrädarna för det partiet också står för.
Trots individuella variationer verkar alla överens om att Sverige hade en väldigt homogen befolkning i efterkrigstiden, och gör man då som efter 1980 en plötslig rush mot multi-etnicitet som inte alls är i balans med det rådande samhället, så uppstår ett Vi och Dom. De mängderna och de hastigheterna med vilket detta skett ger inte folk någon möjlighet eller ens önskan om att lära känna varandra.
Jag har gjort ett försök att analysera osakligheten i debatten här:
http://yllestrumpan.se/forum/index.php?topic=5323.msg58739#msg58739
Tack, tack, tack! Exakt detta som jag gått och tänkt den senaste veckan. SD har börjat få tolkningsföreträde, redan, och kloka personer skrynklar ihop pannorna och säger att de inte tagit frågan på allvar.
När jag ser ståuppare på tv, programledare, folk ute i yrkeslivet, artister osv så känner jag “wow vad integrationen har lyckats”. Nu lever vi ju verkligen i ett mångkulturellt samhälle där man till och med kan få ministerposter som invandrare. Så nog har det lyckats. Bara inte i den riktning som SD vill.
Men allting handlar om att tolka SD, och att inte ge dem “tolkningsföreträde”, så man lyssnar aldrig på, eller utgår från deras argument. Det är en rätt sjuk företeelse överhuvudtaget i politiken. I verkligheten delar alla debattörer gemensamma utgångspunkter, men om man aldrig vill erkänna detta kan man inte föra en seriös debatt. Då blir allt propagande. Som att sossarna inte ens kan vara överens om dagens datum med moderaterna. Där har ni den havererade svenska politiken (och ohederliga debatten) i ett nötskal.
Och allt detta är baserat på känsla.
Det verkar väldigt snårigt och ineffektivt. Varför inte bara debattera och låta bäste man vinna? Exempelvis “jaha, ni tycker så här, men vi tycker så här” och sen motivera varför den vägen är bättre? Det går inte?
“Symptomatiskt för alla dessa gaphalsar som påstår att man inte får prata om invandring eller integration utan att kallas för rasist, är att de aldrig kommer med något konkret. Vad är problemet med integrationspolitiken och hur ska vi lösa problemen?”
Problemet, Magnus, är hur problemlösningarna för det globala ansvaret hanteras och har hanterats. Genom att titta på olika alternativ, noggrannt, öppet och låta detta ta tid, skulle man kunna hitta vägar som inte leder till segregation. Kort sagt behandla detta som en normal politisk fråga bör behandlas. Steg ett är att alla inblandade i beslutsfattande och opinionsbildning inser detta och tar de nödvändiga stegen tillbaka. Då kan man börja titta på seriösa lösningar. Men prestigen är för stor, bland annat därför att detta i stort sett diskvalificerar ett par generationers politiker i fråga om självständigt och objektivt tänkande. Försök få till ett perspektiv att tala om det förflutna i detta sammanhanget och du kommer att märka motståndet. Folk är bara kapabla att tala om framtiden, men av de tre (förflutet, nutid, framtid) är detta faktiskt det minst verkliga. All bildning bygger på att vi lär av det förflutna, för det finns varken tid eller marginal att göra alla misstag själv.
Tjenare! För en gångs skull i mitt liv skall jag försöka fatta mej kort. Jag är typiskt Svensk, uppfödd i förorten med 2 bröder, mamma och pappa. Typiskt medelklass familj som hade husvagn och likadana träningsoveraller. Jag har nu, SD förbjude, gift mej med en utländsk kvinna. Vi är väldigt lyckliga tillsammans och har även lyckats avla fram en liten blandras kille. Min fru och son har aldrig bott i Sverige ännu eftersom jag redan bodde i Hong Kong när vi träffades. Här i Hong Kong är integrationen av Svenskar i samhället lika med noll! Nästan alla bor i samma område med få undantag. Jag är ett av undantagen då vi bor i ett område där det inte finns andra utlänningar. Det är ju precis så det är med integration. Man dras gärna till sina egna eftersom man känner gemenskap där. Vi Svenskar är precis likadana när det kommer till kritan. Nu har ju vi Svenskar relativt gott om pengar så våra getton utomlands är inga milljonprojekt så som Rosengård i Malmö och liknande. Principen är i alla fall den samma. Noll integration.
Jag tänker på framtiden om vi vill flytta till Sverige. Nu vill ca, 5.7% av Svenska befolkningen ta ifrån mej mitt Sverige. Ett Sverige där jag kan gifta mej med vem jag vill utan att behöva underkasta mej den förnedrande behandling som SD så gärna vill införa för sådana som oss. Det går bra att läsa på SD’s hemsida om hur reglerna för sådana som vi skall utformas så slipper jag upprepa den skiten i detta forum. Antagligen tänker många SD anhängare att jag får skylla mej själv om jag nu är så jävla dum och gifter mej med en utlänning. Äkta kärlek styr man dock inte över. Det blir som det blir. Jag hoppas innerligen att ett antal av dessa 5.7% som röstat på SD förälskar sig under sin utlandssemester och träffar sitt livs kärlek.
test
Skrev ett svar till dig Anders, men det verkar inte kunna dyka upp.
del 1
En fråga till dig Anders, eller vem som nu känner för att svara, du skriver:
“Nu har ju vi Svenskar relativt gott om pengar så våra getton utomlands är inga milljonprojekt så som Rosengård i Malmö och liknande. Principen är i alla fall den samma. Noll integration.”
Om vi säger att ert ghetto var i Japan, skulle det då kännas naturligt ifall er grupp kallade sig japaner? Vi utgår från att ni fått japanskt medborgarskap. Jag tänker nämligen på alla som gärna säger “de är precis like mycket svenskar som vi” om de afrikaner, irakier osv. som bor icke-integrerade i våra ghetton.
Vem som är japan, svensk, tysk, irakier osv. blir såklart något helt godtyckligt om man ska utgå från annat än medborgarskapet. Jag vill bara belysa att det rent spontana tyckandet spelar in och utgör en kraft i samhället. Media som ska vara objektiva talar ju ständigt om “invandrare, nysvenskar, svenskar från si och så område”. Vi har ett mångkulturellt projekt men hur stor del av befolkningen är egentligen mentalt omställd till mångkultur? Vill vi vara mentalt omställda till mångkultur?
Jag är det definitivt inte, trots att jag alltid försöker tänka öppet och lyssna på andra. “Därför att nu har vi haft ett mångkulturellt projekt/experiment i runt trettio år” är nog inget tillräckligt bra svar. Jag är kanske empatistörd, men jag tror man behöver vara en viss typ av känslomänniska för att spontant tycka om mångkultur och uppriktigt tycka att medborgarskap är det ultimata kriteriet för nationalitet.
Hej Fredrik.
Enligt min åskit så gör du det hela för svårt. Med min kommentar så ville jag endast belysa att vi Svenkar inte heller är så villiga att integreras när vi flyttar ut i världen, så varför
skulle invandrare i Sverige vara annorlunda? Dom precis som vi dras oftast till våra egna. Är det så himla farligt att det är på det sättet? Enligt min åsikt så bör begreppet integration redas ut i Sverige innan man försöker åstadkomma vad det nu är man nu vill åstadkomma. För mej så är en Afrikan fortfarande en Afrikan även om han bor i Sverige. Men egentligen är han nog Svensk-Afrikan om han bott i Svergie ett antal år. Precis som alla andra måste han/hon följa de lagar och regler som gäller i Sverige och förså innebörden av dessa. Integration för mej är inte att denna Svensk-Afrikan måste börja fira midsommar och julafton, ha en dalahäst i bokhyllan, osv. Det borde vara helt okej för denne Svensk-Afrikan att behålla sina traditioner och utöva dessa även i Sverige, så länge Svenska lagar och regler efterföljs. Det är nog inte många i SD som skulle hålla med om detta.
Poängen är att för oss utlandssvenskar så är det självklart att vi skall fira våra högtider precis som hemma i Sverige. Det fina med Hong Kong är att det är inga Hong Hong kineser som jag träffat som tycker det är konstigt att vi firar våra Svenska högtider. Tvärt om så är dom nyfikna och intresserade av att veta mer.
Man behöver inte spontant tycka om mångkultur eller andra religioner. Det är inget krav. Jag gillar tillexempel inte Livets Ord så jag går inte på deras möten heller. Det funkar utmärkt att undvika sådant som man inte gillar. Man skall också komma ihåg att många saker ifrån andra kulturer har adopterats av det Svenska folket och integrerats i det Svenska samhället. Det handlar kanske mestadels om mat, musik och annat men mycket av detta skulle vi nog inte vilja vara utan idag. Detta är tydliga bevis på att det går att addera saker till det svenska samhället utan att förstöra något som SD verkar vara så himla rädda för.
Anders,
Du kan nog utgå från att det SD´s väljare kritiserar är projektet med dess baksidor. Hade där inte funnits några baksidor utan mångkulturen i huvudsak sett ut som i Filip och Fredriks idylliska http://www.youtube.com/watch?v=xMKvdQ-WU_8 hade SD framstått som Ku Klux Klan.
Det handlar inte om rädsla för afrikansk dans, persiska grytor eller att våra fotbollslag inte består av 100% ariska germaner, utan att samma typ av segregations-terror går igen i alla multietniska europeiska förorter. Samma typ av ilska, språkförbistring och destruktivitet. Varför ska vi välja att också ha det här? Är det någon som har frågat om lov? Någon som tagit personligt ansvar? Fanns det andra alternativ?
Ska ni vinna debatten mot SD behöver ni presentera en lösning på solidaritet och globalt ansvar som inte leder till segregation. Eller övertyga oss om att den är ok, att det inte är så farligt och det kommer att bli bra. Och den som lever på alltför betryggande avstånd från dessa områden kommer att sakna all trovärdighet i frågan.
Sen om segregationen ÄR så negativ som vi pessimister vill göra gällande är förstås frågan. Situationen i skolorna är nog tveklöst det. Det sättet man skyfflar in folk på och återskapar andra länders problem helt i onödan är sanslöst som jag ser det. Det ersätter ju mycket av det vi byggt upp med ett sämre läge, och det är en vision som många inte vill vara med på. Vi väntar ännu efter trettio år på en lösning och att den idylliska bilden av mångkultur ska bli verklighet. Det är ju där skillnaden i tänkande går. De som ser dessa problem som en spännande utmaning och nödvändig form av globalt ansvar, och de som ser en slarvig och korkad politik som måste redas ut och bromsas. Det är den avgrunden vi måste diskutera. Inte vem som är äkta svensk.
Vi diskuterar för övrigt inte, är min slutsats med tanke på denna artikel. Mycket skriverier kan ändå vara en icke-diskussion. “Vi vet ju vad vi alla är överens om, men hur ska vi förklara och hantera SD?” är det vanligaste, men vad som behövs är att visa på de gemensamma utgångspunkterna, och sen förklara varför vägarna är olika bra. Kolla också in Sjöbo i P3 Arkiv, för en förståelse om hur aningslös politiken varit. Det jag minns när jag hör sändningarna från 80-talet är ett Sverige som vill vara solidariskt, men räknar med att förbli oförändrat. Vi är bara den präktige hjälparen som offrar lite ekonomiskt. Men idag sitter vi väl här med dessa områden ingen räknade med? En ny underklass, eller är det att måla fan på väggen?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2519&artikel=3640190
http://www.expressen.se/ledare/sakinemadon/1.2158280/akesson-pastar-helin-bekraftar
Magnus din jävla PK-fitta!
jag är uppväxt i ett helsvenskt ghetto. alkisar, socfamiljer med trasiga kläder, pundarkvartar, uppbrutna källarförråd och en jävla sammanhållning. ingen låste dörren, min kopp socker är din kopp socker.
jag flytttade till ronna i södertälje. rosengård jr.
folk från finare delar av staden gav mig tips på hur jag skulle undvika att bli våldtagen och uppmanade mig att låsa dörren ordentligt.
jag åt baklawa och konstig ost och försökte förklara på improviserat teckenspråk när syriantanter i hucklen kom och frågade mig saker. alla var trevliga och ingen tittade snett på mig när jag hånglade med andra tjejer i centrum. ingen alls. inte en enda gång.
senare bodde jag i fittja. mina grannar – greker, juggar, syrianer, sa att det inte bor några svenskar där. de svenskar som ändå bor där är galna. sa de. de bjöd mig på grekisk plommonsprit och klappade min kanin. när hyreskontraktet gick ut sa de att de skulle barrikadera porten så inte värden kunde komma in och avhysa mig. de verkställde det dock inte i nyktert tillstånd..
herrarna i kavaj i den kanske turkiska “kulturföreningen”/herrklubben bjöd mig på små glas med alldeles för sött te.
mångkultur. de som säger att den inte finns, vad menar de??
de som säger att man är otrygg i den segregerade förorten, vad fan pratar de om? är det någonstans jag vet att någon skulle komma och hjälpa till om något hände mig så är det där det kryllar av blattar. folk som inte är för tillknäppta för att fråga om något är på tok.
VAD är det så fantastiskt omtalade jävla problemet????
[...] Läs komikern Magnus Betnér om skämtet att vi pratar för lite om integration eller invandring, läs också Esbati, till [...]
Du undrar vad det är för fel på integrationspolitiken ?
Vi tar emot fler människor än vi kan ge bostad utbildning och arbete. Är det bra att sätta människor i getton utan jobb och kunskap i svenska. Vi måste väl få ställa några krav? Tar invandringen resurser från vård skola och omsorg? Vad kostar invandringen? Hur många människor på jorden har det sämre än vi? 2 miljardert kanske? Skall dom flytta hit? Varken svenskar eller invandrare skall gå maskerade i det svenska samhället! Identitet skall styrkas! Hur många anhöriga skall försörjas på livstid? Om svenska folket tycker stt integrationspolitiken är bra så skall vi ha det så men vi har aldrig fått frågan.Vilket land skall jag flytta till där jag inte behöver identifiera mig,lära mig språket eller arbeta?
Jag röstar ej på SD eller är rasist. Jag gillar mångkultur och ivandrare men vi måste ge dom en ärlig chans att försörja sig annars skapas stora problem.
Tack Magnus!
Du är uppenbarligen inte bara jävligt rolig utan en riktigt skarp hjärna sitter på dina axlar. Det är ett stort nöje att läsa det du skriver!
Tvivlar inte på att man kan uppleva det Klara berättar om. Precis som att de som tillhör pro-mångkultur runt Möllan i Malmö bara går omkring med den här positiva inställningen och auran och aldrig upplever några baksidor. Bara ett party för de som tycker lika och är “genuint intresserade av mångkultur”. Alla förändrade gårdar är kanske inte till det bättre och trivsammare? Vad tycker de svenskar som gillar sin förort och upplever inflyttningen? Det kan ju vara på hundra olika sätt.
En sak som alla kan vara överens om är att det råder en avgrund mellan de olika tänkande och kännande som tycker att:
1. mångkultur och generös invandring är helt ok, det enda naturliga, Sverige hade varit ett mycket tråkigare land utan det, endast en promille av dessa nya svenskar begår brott, att en del av flyktingarna bli kriminella är inget att uppröras över mer än att en del svenskar blir det, vi behöver utländsk arbetskraft för att klara ekonomin och välfärden, pga av att tidens strömning idag är som den är lever vi främst på en global, gränslös planet som världsmedborgare osv.
2. de som helst vill bevare Sverige svenskt, tänker i riktning mot Sven-Olle i Sjöbo, kontinuitet med det förflutna är viktigt, har lättast för att se myntets baksida, känner sig överkörda, att en del flyktingar blir kriminella är mycket mer upprörande än att vissa svenskar blir det, ser inkonsekvens med generositeten, varför ser man inte till att hjälpa sitt eget lands fattiga och uteliggare innan man tar globalt ansvar? varför har antalet uteliggare ökat allt mer medan vi varit solidariska med andra områden?
Talar man nu Sjöbo så blev det rätt lyckat med invandring där enligt radioprogrammet. De har väl en tusen stycken idag, en av Sven-Olles närmaste män ansåg att det “var lugnt och fint”. I tiden kring folkomröstningen tog Sverige emot mellan 5000-10000 flyktingar per år vilket upprörde folk som värnade om den germanska folkstammen. På senare år har det legat uppemot 100000. Men vad hade hänt om Malmö hade haft samma proportion av invandring som Sjöbo? Kanske hade funkat lite bättre? Kanske hade en svensk då kunnat placera sitt barn i skolan i en förort och åtnjuta samma nivå i undervisningen som man kunde för trettio år sen.
Bevarar man det Sverige som fanns före “massinvandringen” genom att börja tänka som en rasist och som i Vellinge säga att det blir bara problem och bråk? Är det “svenskt” att tänka så? För det är ju helt klart så att det finns en rasism i Sjöbo och Vellinge som skulle göra samma uppror mot 10-30 flyktingar OAVSETT om de vore de enda i hela landet någonsin.
Ska vi bara gå mot förändringar och leva i framtiden? Precis som fenomenet att varje gång ett företag eller en avdelning får en ny chef så måste denna göra förändringar. Oavsett om det behövs eller inte. Oavsett som det fungerar bra som det gör. Finns det gränser för hur mycket förändringar man bör acceptera bara för att det handlar om “människor”? Eller det finns ingen sådan gräns, man kan vänja sig vid allt? Ska de som bor på Söder och tycker andra ska vänja sig utsättas för någon slags rotation, så att en invandrarfamilj byter hem med dem och de får bo i Fittja eller Rosengård sex månader per år?
Hur går snacket om Sverige i de berörda länderna? Vad skulle Janne Josefsson med en dold kamera kunna avslöja om missbruket av asylpolitiken hos de som sökt? Det finns inget arv eller ansvar gentemot tidigare generationer som levt i ett mer etniskt och kulturellt homogent samhälle? Det kan bara vara nazistiskt att tänka så? Finns det verkligen bara klasskamp? Blir det mindre klasskillnader nu?
I slutändan handlar det om personer som bara vill leva sina liv, och där de flesta inte vill göra något ont, i alla fall inte medvetet. Vad sägs om att vi stänger ner alla våra mordfabriker och inte heller tillåter invandrare att syssla med något dylikt, som ett första steg mot ett godare samhälle?
[...] på Magnus Betnérs blogg och dagbok, inlägget ”Vi diskuterar visst integration”. Jag tycker han för en ohederlig argumentation och kommer med många lögner i det inlägget. [...]
Magnus
Vad politiker och media INTE har tagit upp är vilka kostnader som invandrings och integrationspolitiken kostar varje år beroende på att det är känsligt ämne. För att man skall ha en åsikt i ämnet så måste man se till helheten. Jag ser inte några uträkningar när du framför din åsikt i ämnen vilket är ganska oseriöst.
“Smarta” människor har räknat på invandringen genom åren och då pratar vi om nationalekonomer.
Magnus, när du har läst igenom boken “Mångkultur och välfärd” av Lars Jansson eller har läst igenom Jan Ekbergs beräkningar på vad invandringen kostar varje år så kan vi fortsätta diskussionen..på en högre nivå!!
http://demokratbloggen.wordpress.com/2010/09/21/invandringens-kostnader/
http://karpstryparn.wordpress.com/2009/08/18/ur-lars-janssons-bok-mangkultur-eller-valfard/
Mvh Henric
Magnus
Gunnar Sandelin, socionom och journalist, har jobbat med invandrarfrågor sedan i mitten av 70-talet. Han har en annan åsikt. Media skrämmer folket till tystnad. Läs och begrunda.
http://www.dn.se/debatt/journalisterna-morklagger-sanningen-om-invandrarna-1.627362
Magnus
Varför skall flyktingpolitiken vara knuten till Sverige?
Varför kan inte första anhalten för en flykting vara någonstans i närområdet?
Visste du att 7 % av alla flyktingar de senaste 30 åren har ett skyddsbehov? Vad tycker du att flyktingar kan komma hit utan ID-handlingar? Det kan vara terrorister eller kriminella som lätt kan få fotfäste i Sverige och planera fruktansvärda terrorattentat? Senast igår fick vi reda på att personer knutna till El Sharab (somalisk terrororganisation) planerade terrorattentat.
Visste du att Elin Kranz mördare hade begått 7 brott i USA öch suttit i fängelse i 1 år. Denna person fick utan problem uppehållstillstånd i Sverige för 1 år sedan. Vad tycker du om att personer med kriminell bakgrund kommer in i Sverige och får uppehållstillstånd?
Vi måste börja skilja på flyktingpolitik och arbetskraftinvandring!