Jag vill ge både ris och ros. Jag håller med om en hel del du sade men jag påpekar även att din text hade några ganska stora missar. Inte minst att den judiska motsvarigheten till mohammedteckning knappast är en karikatyr av Anne Frank utan vad som är jämförbart för judar är snarare diskussion om mediakontroll.

Vidare är folkpartister varken etnisk eller religiös grupp men att smäda vita män (Jan Björklund) skulle göra problemet väldigt tydligt eftersom ingen någonsin vågar säga nåt kritiskt om kvinnor.

Jag har dock på min blogg Aktivarum ställt en enkel fråga:

“Berätta för mig hur vi skall kunna ha yttrandefrihet om alla som använder den förlorar sin försörjning? På vilket sätt skiljer det sig från våldshot resultatmässigt?”

Anledningen jag frågar är att jag skrivit flera artiklar om hur Ingrid Carlqvist råkade ut för just detta. Hon fick sparken för att hon hade åsikter som vissa inte gillade höra. Jag förstår inte hur vi skall kunna ha yttrandefrihet för andra än miljonärer om det anses vara ok debatteknik att bara personer med rätt åsikt har rätt att försörja sig.

Tack för ordet, tacksam för alla synpukter så jag kan göra bättre analys i framtiden.

“När vi får se Aftonbladet ge en krönika till Åke Green. När vi får se Neo upplåta serverutrymme till någon som förnekar Stalins brott mot mänskligheten. När vi får se Judisk Krönika med bidrag från David Irwing eller bilder som Piss Christ och Ecce Homo i tidningen Dagen. Väck mig då.”

När blev yttrandefrihet lika med rätten att tvinga andra att basunera ut dina åsikter?

Yttrandefriheten kräver att du drar “Kom då ketchup så drar vi”-skämtet på nästa Stå upp. Om du inte gör det så vill du stoppa min yttrandefrihet. Du ser väl det absurda i detta?