I går hade Expressen ett citat från mitt Twitter. Egentligen bryr jag mig inte nämnvärt om saken, men jag försöker att inte medverka i de tidningar som har skvaller och tveksamt researchade nyheter som sin huvudsyssla. Hit räknar jag Expressen, Aftonbladet och samtliga skvallertidningar av typen SE och Hör. När dessa publikationer hör av sig säger jag alltid “inga kommentarer” helt enkelt därför att jag inte vill medverka på något sätt i deras tidningar. I går hade som sagt Expressen ett citat från mitt Twitter. Jag hade nog inte brytt mig så hemskt mycket om det, om det åtminstone varit rätt citerat.
Jag skrev
“Skiing with kids. It’s definetly not skiing. Still fun though.”
(Ja, jag twittrar oftast på engelska. Jag har fler followers som inte kan svenska än som inte kan engelska) och de lyckades få det till
“Åker skidor med barnen. Eller vet inte om man kan kalla det skidåkning, men i alla fall”
Verkligen ingen stor sak, men jag påpekade ändå den konstiga översättningen via sagda twitter, som följs av bland annat Emanuel Karlsten som jobbar på Expressen och är en rätt skön prick som jag hade lite kontakt med ibland när han jobbade på tidningen Dagen. Då kom vi in på principdiskussionen kring varför det ska vara ok för tidningar (som tjänar pengar) att ta hela twitterinlägg och publicera i sin tidning. Jag tycker att det är precis därför vi behöver en upphovsrätt. Varför ska en tidning få sno någons twitter och tjäna pengar på det (Vilket Emanuel menar att de gör, jag har inga illusioner om att Expressen tjänar på att twitterkopiera min skidåkning) om jag (eller någon annan twittrare) inte vill? Om de får ta en tweet, ska de då också få ta ett blogginlägg? Eller bara ett kort blogginlägg? Finns det någon gräns? Är det i så fall skillnad med de bloggar som publicerats i bokform senare? Var drar man gränsen? Hur skyddar man offentliga personer från att synas i sammanhang de inte vill synas i? Eller skiter vi helt i det?
Jag skiter i Expressen och jag skiter i den där tweeten om skidåkning, men principdiskussionen är intressant. Vad händer om vi byter ut mig mot Lars Ohly och Expressen mot SD-Kuriren? Samma sak? Jag vet inte. Men jag vet att det borde diskuteras… Så det gjorde jag. Lite.
Då blev det riktigt roligt när Niklas Svensson (grävarmurvel känd för att bland annat dataintrång och skvallerjournalistik) gav sig in i diskussionen. Orkar inte klippa in hela diskussionen här, eftersom den går fint att se på twitter, men den mynnade ut i att Niklas (som också jobbar på Expressen) blev lite sur för att jag kallat hans politikerblogg för en patetisk skvallerblogg. Han lovade att inte skriva om mig, så länge jag inte attackerar politiker. Troligen hade han då glömt att han redan har skrivit om mig. Politikerbloggen kom nämligen med scoopet om “Ståuppkomikerns hångel i natt” under Almedalsveckan förra året. Ståuppkomikern är jag. Damen på bilden är min flickvän. Och enda anledningen att inlägget publicerats är att jag inte ville ställa upp på bild för sagda blogg. Patetisk skvallerblogg känns inte alls särskilt långsökt här, men Niklas Svensson kanske har en annan åsikt.
Hela grejen har också uppmärksammats av Resumé. En märklig publikation som handlar om annan media. Märklig på så sätt att media redan mest verkar handlar om annan media. Så Expressen skriver om TV och Resumé skriver om Expressen. Undrar vem som skriver om Resumé? Journalistförbundets tidning kanske…
http://www.tweetcc.com/results/?username=magnusbetner
Inte särskilt överraskande… en av anledningarna till att inte jag heller läser den typen av tidningar.
Men ändå… deras (brist på) kunskaper i engelska är oroande. T.o.m. google translate gör en bättre översättning.
Emanuel Karlsten svarade på Twitter på min fråga om hur man använder Twitter-flödet, att han tillämpar “citaträtt” (som i sig är en inskränkning i upphovsrätten, att man t ex får citera även utan upphovsmannens tillåtelse).
Citaträtten begränsas också till “offentliggjorda verk”, vilket ju i dag kan vara många olika saker. Frågan är vad en Twitter-ström är, eller en blogg, som du själv skriver om här?
Tittar man närmare på citaträtten så ser man att den är begränsad dels i omfång, dels i användande som ska vara i enlighet med “god sed”. Citerar man exempelvis en stor mängd material, så är det inte längre ett citat.
Begreppet “god sed” är förstås heller inte solklart. För vissa innebär det att man kontaktar och får godkännande inför publicering, annars kanske man avstår, och för andra betyder det helt andra saker.
Jag frågade i dag några journalister på Twitter om det finns riktlinjer för detta på deras redaktioner och fick svar från Karlsten om att han inte känner till något om det i sitt eget fall. Kanske är vi inte så många som bryr oss?
Hälsn
Annelie
Det är inte jag som har skrivet den första kommentaren.
Det verkar ingå i skvallerpressjournalisternas utbildning att skriva NÄSTAN det som en person har sagt. Principen är typ: Varför säga en sanning när man kan dra en lögn och få det till en lite bättre sanning?
Varför hamnade det i tidningen från första början egentligen? Jag menar om man bryr sig om vad du skriver i din twitter, så följer man väl den och om man inte bryr sig så verkar det ju rätt ologiskt att man skulle bry sig om vad du skriver i din twitter, bara för att det står om det i Expressen. Ja, jag vet inte. Vilka tomtar…
[...] Shared Expressen och Twitter.. [...]
Haha. Blogginlägget från Almedalen var ju riktig humor. Speciellt ihop med din kommentar “damen är min flickvän”. Hahaha. Skvallerblogg var nog just rätt ord.
Utan att ha följt twitterdiskussionen tycker jag spontant att citaträtt är en självklarhet. Långa sjok får inte kopieras, men små citat får man återge (förutsatt att de är korrekta och källa anges). Så länge man följer det ser jag inga problem.
Och att media skriver om media är väl jättebra om det görs på rätt sätt. Media ska granska makten, men ofta glömmer man bort att media faktiskt också är en makt, och vem ska granska den? Tycker du illa om t.ex. “Medierna i P1″ också, eller tycker du bara att just Resumé är oseriös?
Såg dig idag på Carins vid björnen, jag, min tjejkompis och hennes mamma satt vid bordet bakom/framför er
Söt din dotter var!!
Håller med Maria. Det här blogginlägget är ju ett jättebra exempel på media som granskar (eller i detta fall mest kritiserar) annan media.
Maria: Ett långt sjok i förhållande till vad? Om det är i förhållande till helheten så borde ju inte en tweet får citeras. Är det ett visst antal tecken så for man alltså citera ett helt blogginlägg också om man får citera en tweet. Allt jag säger är att det är en gråzon och att någon borde kolla på det. Men mest säger jag att jag inte vill synas i Expressen
Jag tycker inte att Resumé är oseriös, jag tycker bara det är ett märkligt fenomen. Att media handlar om media och att det sedan finns media som kritiserar media som skriver om media. Och när jag bloggar om det så blir det som sagt ett led till, som Maja mycket riktigt påpekar.
Och nu skriver jag en kommentar om ett blogginlägg som kommenterar media som granskar media som handlar om media – som i det här fallet handlar om en förälder som lattjar med sitt barn. Härligt.
Har funderat en del på det där med Twitter och upphovsrätt tidigare.
Det står i lagen att man får “citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet” (https://lagen.nu/1960:729#P22S1). Att publicera ett helt verk (vare sig det gäller en bok, ett blogginlägg eller en tweet) och hävda citaträtt tycker jag verkar lite avigt.
Menar man att upphovsrätten inte gäller för verk som är kortare än 140 tecken? Har en tidning rätt att publicera en kort dikt eller sångtext i helhet utan upphovsmannens samtycke?
Man kanske skulle samla ihop korta skrifter av en massa författare och poeter och kanske till och med komiker och ge ut en dikts… förlåt, citatsamling
[...] Expressen och Twitter. « Magnus Betnér [...]
[...] Emanuel Karlsten och Niklas Svensson tog diskussionen, på olika sätt, och det hela sammanfattas rätt bra av Betnér själv. Det hela kommer alltså att handla om en diskussion om huruvida en tweet är upphovsrättsskyddad [...]
[...] personer från att synas i sammanhang de inte vill synas i? Eller skiter vi helt i det? – Magnus Betnér för någon vecka [...]
Morkl: Från är väl hur många 140-teckensinlägg som kan sägas uppnå verkshöjd…
lite vid sidan om resonemanget, men om man nu ska tillämpa citaträtten får man väl åtminstone se till att citera rätt – inte göra en dålig översättning.
Exakt. Dessutom hade de inte uppgett källan till mer än “Twitter” eller något liknande. Antar att man i alla fall måste ge en korrekt länk eller åtminstone namnet på twitterkontot i fråga. Jag kan ju ha flera… T ex.