Ystad allehanda har en rätt kul text om fria pressbiljetter och recensioner. Håll med mig om att en sån här text är mycket roligare att läsa än en recension av ett arrangemang som redan gått av stapeln? Värt att notera med det här experimentet är ju att VARENDA tidning som varit där skrivit om just de fem minuterna av showen. Varenda en. Det är således ett ganska bra sätt att föra ut diskussionen om recensioners kvalitet och allmänna existensberättigande till tidningens läsare.

För att förtydliga en smula så har jag inget emot lokaltidningarnas recensenter mer än vad jag har emot några andra. Det är ingen som får några fribiljetter och landets sämsta humorrecensenter sitter på GP, GT och Aftonbladet. Om man räknar bort en och annan prao på mindre tidningar. Och de får som sagt heller inte gå gratis. De får gärna skriva en recension precis som alla andra som jobbar på en tidning, har en blogg eller ett twitterkonto. Men jag vill inte ha den. Den är ointressant. Diskussionen om fenomenet tycker jag däremot är mycket intressant och därför välkomnar jag Emils text.

En annan grej man kan påpeka när tidningar gnäller över att det skulle vara dyrt för dem att betala för en eller två biljetter är ju att vi så gott som alltid har annonserat i den lokala tidningen. Till totalt hutlösa priser. En lokaltidningsannons på 70×110 mm kostar i runda slängar 5 000. Ofta sätter vi in flera sådana. Om de tar 225 spänn därifrån så har de fortfarande gått rejält med plus…

I kväll är jag i Malmö och jobbar på ett fullsatt konserthus. Därefter ska jag fortsätta diskussionen om recensioner med en av Sveriges bästa humorrecensenter. Tyvärr har han slutat skriva. Och börjat svinga bägare med mig då och då i stället… Så det blir inga pluppar i Malmö heller. Och lika glad är jag för det.