Just avslutat en telefonintervju med Norrköpings Tidning (tror jag det var) och vi kom in på diskussionen om att skriva nytt utifrån aktuella händelser. Jag insåg att det blir svårare och svårare att prata om de medialt uppmärksammade grejerna utan att upprepa sig, även om jag själv egentligen skulle vilja. Just nu snackar jag lite om svininfluensan, men det är ungefär samma sak som jag sagt om fågelinfluensan tidigare, även om jag tycker att jag hittat en ny knorr. Minaretförbudet i Schweiz skulle jag vilja prata om, men hur gör jag det utan att folk som redan sett “Inget är heligt” ska bli uttråkade? Krigen i Irak och Afghanistan är alltid på agendan, men jag har säkert gjort 20 minuter material om det redan. Material som merparten av publiken i kväll inte har hört, men som jag ändå inte vill köra för att det ska vara nytt och fräscht för dem som har det.

FRA-lagen börjar gälla idag. Det kan man kanske skita i, med tanke på att diskussionen inte gör så hemskt mycket nytta längre. Vi kommer knappast bli av med lagen vad som än händer i den offentliga debatten med tanke på den politiska enighet som faktiskt råder i frågan, trots spelet för gallerierna att så inte skulle vara fallet. Men OM jag vill prata om FRA för att det är aktuellt så är risken rätt stor att jag skulle vilja säga exakt samma sak som jag sa i “Tal till nationen” och det kan jag ju inte.

Kort sagt, det känns som att världen går i cirklar. Och rätt snäva cirklar också.

Ännu värre blir det när man snöar in på något som verkligen inte är aktuellt, men som ändå är jävligt intressant. I går fick jag ett ryck och började klura på en grej om maktfullkomlighet och sammanblandningen mellan stat och parti i 70- och 80- talets svenska socialdemokrati. Vetefan hur jag ska göra med det. Antagligen tar det väl några dagar och så är det med i showen. För min skull. De flesta som fyller stolarna på konserthuset i Jönköping på lördag var väl knappt födda när Ebbe Carlsson dog.

I kväll, Nyköping. Återstår att se om Ebbe dyker upp redan där.