Linköping blev riktigt bra. Inte bäst hittills, men gott och väl i den övre regionen av de 12 gig som passerat på turnén. Publiken i Linköping är alltid grym och lokalen är fantastisk. Sedan blir det ju inte sämre av att det är mysigt backstage också. Det är trots allt inte supervanligt. Corren var där och skrev en rolig recension. Den har absolut sina poänge. Vad sägs till exempel om en fras som denna:

“Hans kropp, reducerad till ett livsuppehållande system för Betnérs monotona stämma, hasar sig runt över Crusellhallens scen.”

Sedan undrar man ju varför folk fortfarande tror att jag är elak. Särskilt med den här föreställningen som är min absolut snällaste än så länge. Vad gäller nytt material så måste jag ju också försvara mig genom att säga att jag inte alls sagt att det ska vara nytt sedan i somras. Det är nytt från när förra DVDn spelades in i februari. Precis som jag har sagt hela tiden. Våren och sommaren gick åt till att just få fram nytt material. Jag improviserar fram det på scen. Har du sett mig någonstans det senaste halvåret så kommer du känna igen en del. Så är det. Det har jag alltid sagt. Men å andra sidan så är ett långt klubbgig ungefär 60 minuter. Av det kanke 5 är dagsaktuellt och 20-30 är gammalt som inte ska vara med i nästa show. Det betyder att av ett klubggig i mars så känner du kanske igen ca 20 minuter. Av 90-100. Så är det. Så har det alltid varit. Jag sitter inte hemma vid skrivbordet och jobbar fram 90 nya minuter. Jag jazzar fram dem på landets klubbar.

Motala i kväll. Ska bli jävligt spännande. Ett av mitt livs absolut sämsta gig var i Motala för ungefär 8 år sedan. Hoppas de är nyktrare i kväll.