Ok, så här är det. Jag vill inte ha någon recension. Det är meningslöst. De flesta som skriver är usla. Recensionen är helt enkelt inte läsvärd. Jag vill inte att ni kommer och skriver om mig. Jag skiter i om det betyder att jag får mindre press innan. Jag skiter ännu mer i om det betyder att jag får sämre betyg av de som betalar en biljett och kommer för att skriva ändå. Jag vill inte. Stanna hemma. Snälla.
Jag har pratat med en del journalister som fattar min ståndpunkt och med många som inte fattar. En del går till och med så långt att de ringer arrangören bakom vår rygg och ordnar med fribiljetter fast vi uttryckligen har sagt att de inte ska få några. Sedan skriver de om det i sin tidning. Som Arbetarbladet idag.
Lisa, som skrivit artikeln mailade också Helena (som är turnéproducent) efter att jag bett henne berätta för arrangörerna att de inte får ge bort några pressbiljetter. Så här skriver hon bland annat i sitt mail:
“Vad som ligger i våra läsares intresse är nog jag bättre på att bedöma än du, eftersom det är mitt jobb. Ditt jobb, gissar jag, går ut på att kränga så många biljetter till föreställningarna som möjligt och då förstår jag att du välkomnar ett inför-reportage eftersom det är gratis, till skillnad från en annons.
Jag gör måhända bedömingen att våra läsare är intresserade av att läsa en artikel inför Magnus Betnérs besök, det har jag inte tagit ställning till än.”
Jag tycker det är ganska kul att hon “inte tagit ställning” till om läsarna är intresserade av en inför-artikel, men är så pass säker på att de vill läsa en recension att hon till och med bråkar om det offentligt. I sin egen tidning. För det är tydligen läsarna intresserade av.
Då kollar vi vad Lisa skrev förra gången jag var dä och ser om det är läsvärt:
Betyg 4 (av 5 skulle jag tro)
”Tal till nationen” kallar han sin föreställning, Magnus Betnér. Inte så lite anspråksfullt kan man tycka. Tal till nationen är ju sånt som amerikanska presidenter brukar hålla, och så Göran Persson när han ville känna sig som landsfader.
Jag gillar anspråk. Jag gillar att Magnus Betnér rätt länge under onsdagskvällen i Konserthuset i Gävle uppehåller sig vid att lista varför olika amerikanska presidenter (ja se där är de) borde ha hängts för folkmord med start från Truman och fram till Clinton (fast just den sistnämnde är det svårt att komma åt enligt Betnér, det är ju det där med cigarren och det).
Jag gillar politiken. Jag gillar att Magnus Betnér driver med förbudssverige och finländska vapenlagar och pratar folkmord och häcklar socialismen (trots att jag inte håller med hela tiden).
Jag gillar upprördheten. Jag gillar att Magnus Betnér sågar alla slags religioner (grundprinciperna i de tre monoteistiska religionerna är ju samma, konstaterar han, kvinnor är dåligt, bögar är dåliga, abort är dåligt).
Jag gillar ärligheten. Magnus Betnér är med på tv för att dra folk till sina liveföreställningar säger han till exempel.
Jag gillar publikflirten som han inleder med, där han har ett klantigt Nordea-rån att skämta om och ett pressmeddelande från polisen där de tackar kvinnan och medborgarna som hjälpte till, var hon palestinier?, hade hon blivit av med sitt medborgarskap?, eller har helt enkelt Gävleoborgspolisen en lång väg att gå i sitt jämställdhetsarbete?, undrar han.
Jag gillar att man känner sig lite smart när man lyssnar på Magnus Betnér. Inte så jätte när han drar några sexskämt på slutet, men nästan till och med då.
Konserthuset är slutsålt. 800 Gävlebor är måhända inte hela nationen men de gillar också när Magnus Betnér talar till dem. Vi skrattar mycket.
Han verkar gilla det också, att folk lyssnar. Och skrattar.
Alla gillar. Bra så.
Om man inte har varit på föreställningen, fattar man över huvud taget vad hon pratar om? Om man gör det, är det intressant? Finns där någon form av analys över huvud taget? Varför gillar hon det hon gillar? Vad är det hon inte gillar? Hur är den här föreställningen i förhållande till annat material jag gjort? Vad är det som gör att 800 pers kommer och ser mig i Gävle om showen är så tråkig som den verkar i den här texten? I ärlighetens namn är det här ändå en av de bättre skrivna recensionerna under förra turnén och det säger en hel del om vilken nivå det är på journalister ute i landet som bevakar vår genre. För att skriva om film ska du ha sett en jävla massa film. Du kanske till och med har pluggat filmvetenskap. Varenda musikkritiker värd namnet har sett en uppsjö konserter och har själv en misslyckad garagebandskarriär i bakfickan. De vet något om det de skriver om. De som skriver om standup är ibland på sitt första standupgig någonsin när de skriver. Det skulle ingen annan genre acceptera. Därför gör inte jag det heller längre. Jag kan inte hindra någon från att köpa en biljett (och jag skulle inte göra det även om jag kunde) men jag kan faktiskt bestämma vem som ska få gå gratis när jag jobbar. Och det gör jag nu. Acceptera det.
En normal recension av film, musik eller teater har någon form av analys i sig. En normal recension av standup radar upp skämt. Ofta felciterade. Jävligt ofta recenseras fel komiker. Har man en support med sig eller om det gäller en show som Big Comedy så kan man ge sig fan på att de blandat ihop vem som sagt vad. Det kanske är så att standup inte går att recensera på ett vettigt vis, men jag har en känsla av att det inte skulle hända att en musik-kritiker blandade ihop låtlisorna på en festival och gav fel låt till fel band. Den som är intresserad av att läsa recensioner hittar massor av länkar i min blogg. Kolla hösten 2007 när jag var ute med “Inget är heligt” Våren 2008 när jag åkte med Big Comedy eller hösten 2008 när “Tal till nationen” snurrade på vägarna. I stort sett alla recensioner finns länkade från bloggen. Jag gillar att recensera recensioner.
Magnus, har du redan bytt den första gula lappen till en rosa inför Gävle, eller lyssnar du på Mr. Ismail angående öppna dörrar?
“Och för den som undrar. Konserthuset vill att vi ska komma, de tycker att det är viktigt att vi bevakar det som händer där och har ordnat med egna stolar som vår och Gefle Dagblads recensent får sitta på när Magnus Betnér kommer. Gratis. Vi har tackat ja.”
Jag lyssnar aldrig på Mr Ismail. Och vad konserthuset tycker bryr jag mig inte heller om. Vi hyr det. Det finns ingenting i kontraktet som ger dem rätt att ge bort några biljetter. Till någon. Det kommer de heller inte att göra. Om det hade varit ett samarrangemang hade det naturligtvis varit en annan femma. Men det är det inte… Och det blir inga gratisbiljetter till lokalpressen, varken i Gävle eller någon annanstans.
Man kan inte annat än att hålla med, oerhört vettiga argument från din sida och en oerhört förvirrad journalist på arbetarbladet.
Underbart dålig journalistik haha
Så vad tänker du göra åt det här nu då, förutom att inte ge journalisterna gratisbiljetter?
Hm.. Kreativiteten kom loss här nu. Du skulle ju kunna inleda akten med att ta upp en stor jäkla poster på scenen med massa bilder på potentiellt närvarande journalister. Du visar alla den och uppmanar publiken att i lagom skön KGB-stämning bara se sig runt lite i salen… I och för sig, det kanske hamnar under hets mot journalistfolkgrupp?
Most small town newspapers produce the opposite of news. They avoid debate, controversy or polemic so as not to offend or reduce their readership, or most importantly their advertisers.
But give them a break, Magnus, they are also only trained to write about hundgymnastik, stickcafeer och loppis.
ha det bra,
Ben
(P.S. – I’ll still write about your show on the Local.se despite the freebies)
problemet är väl inte begränsat till stand up. snarare är det väl recensionen som genre som brukar handla just om vad journalisten tycker. det är samma med musik; för att få ut någonting av en recension måste du känna till recensenten.
sen är det ju inte du som ska vilja ha recensionen heller, utan tidningens läsare.
men det är klart, nog får de betala för sig..
Anser du alltså att du har läst tillräckligt många recensioner för att kvalificera dig till att recensera recensioner?
Hej.
Jag är lokaljournalist men också stort fan av bra stå-upp och kunde inte hålla med dig mer. Som någon påpekade så handlar vårt jobb om att skriva om julgransförsäljningen på torget och Valfri-Håla-dagen. Har sett så pinsamt dåliga “recensioner” av inte bara ditt område utan även främst teater och böcker att bara det kunde bli en hel ståuppshow.
Bra att du säger ifrån!
Emil: För mig är det inte minsta lilla problem att recensionen är subjektiv. Det ska den ju vara. Problemet är att de inte kan genren de skriver om. Det är nog standup relativt ensamt om.
Henrik: Jag har nog läst några hundra, om inte några tusen recensioner av standup från Svenska, engelska och amerikanska tidningar och bloggar, så det tycker jag. Sedan läser jag ett gäng recensioner av teater, film och musik varje dag så jag skulle tro att min kunskap om fenomenet recensioner är större än kunskapen om standup hos de allra flesta som skriver om det i Sverige.
Malin: Tack!
Jag skulle gissa på att han har det Henrik, med tanke på att han liksom de flesta av oss, läser tidningar. Och att tidningar ofta har recenserat hans stand-up shower.
Magnus, fortsätt visa dom vart skåpet ska stå. Lisa Pehrsdotter är helt uppenbart tjurig över hela grejen, på internet kallar vi det “butthurt”.
Jag var inte direkt seriös på den kommentaren, alltså. Jag tvivlar inte på att du har kunskap om recensioner. Det var inget försök att håna dig, även om jag förstår att det kan framstå som lite spydigt i text. Skulle gjort en smiley, (
) så att alla är med på att jag inte var allvarlig.
No hard feelings!
[...] och samhällskritikern Magnus Betnér skriver igen om det sjuka med att pressen faktisk skall få fribiljetter till en tillfällig lokal [...]
Fan vännen, du är som då jag bryter jantelagen på min blogg och folk “blir så upprörda” fast de hajar noll. Jag lägger ner en massa energi på att ge svar på tal fast jag bara borde skita i det.
Det borde du med. Du är så jävla begåvad, intressant och superbra människa som fattat det mesta som så få andra fattat. Jag tror du skulle gilla att gå in på youtube och kolla Fredrik Hären + Kunskapens dag. Du är samhällets Fredrik Hären. Du regerar. Journalister är oftast männsior som inte lyckats skriva ROMANEN. Så bry dig inte., Lägg energin på stand up som du är en av Svergies bästa på. Love you man!/Niklas