Lokaltidningar vill ha pressbiljetter till kulturevenemang i deras stad. Ofta vill de ha en biljett till en fotograf också. En fotograf som oftast går efter ett par minuter när hans eller hennes jobb är gjort. De behöver gratis biljetter för att kunna göra sitt jobb, säger tidningen. Kruxet är att det nästan inte finns några skribenter i Sverige som skriver relevant om standup över huvud taget. Det finns ett par som kommer med analyser och saker som kan vara intressant läsning även för folk som inte varit på showen, men de allra flesta som skriver recensioner av standup är helt enkelt kass. Väldigt ofta är det ett helt meningslöst uppradande av skämt. Ofta felciterade. Ofta tagna ur sitt sammanhang. Jag har varit med om att de blandat ihop olika komiker under kvällen så många gånger att jag tappat räkningen och en massa liknande knas. Analysen uteblir nästan alltid och kvalitén är allmänt låg. Ingen koll på komikern de recenserar och ingen koll på branschen i stort. Några undantag finns, men de är försvinnande få.
Men det är inte i första hand kvalitén på recensionen det handlar om. Ärligt talat har jag aldrig förstått mig på recensioner, välskrivna eller inte, men om de vill skriva om mina shower så får de såklart göra det. De får skriva precis vad och hur de vill. Rada upp skämt, citera fel, eller göra sitt jobb och skriva en riktig recension. Jag bryr mig inte. Men då får de betala för sin biljett som alla andra. Jag bjuder inte mina fans på en gratis biljett, så varför ska jag bjuda en tidning? En tidning vars ekonomi jag nästan uteslutande redan bättrat på genom att annonsera för många tusen kronor. De kan betala för skribentens biljett i stället för att jag (och i förlängningen mina fans) ska göra det. Tycker jag.
Jag skulle inte ha några större problem med recensioner och pressbiljetter om det var en längre föreställning på samma ställe. Då finns det en anledning för artisten (och hans eller hennes publik) att det skrivs en recension. Om Kristina från Duvemåla spelar i två år på Cirkus så kan folk läsa recensionen och därefter välja att gå och se föreställningen senare. Så är inte fallet när lokaltidningar recenserar engångsevenemang. De som är intresserade av evenemanget är redan där. De skiter i recensionen.
Jag ställer upp på så många inför-intervjuer jag bara orkar för så många lokaltidningar jag hinner, därför att det är bra för mig och förhoppningsvis intressant för tidningens läsare att veta att jag är på väg till deras stad. Då fyller journalisten en funktion för mig (jag får publik) och jag en för dem (de får innehåll i tidningen) men ibland verkar det inte som om lokaltidningarna förstår den symbiosen. När det gäller recensioner uteblir den. Den är bara bra för tidningen och aldrig bra för mig. Då tycker jag det är rimligt att tidningen betalar sin egen biljett. Jag får ju inte ut något av att de är där. Stället är redan fullt (förhoppningsvis) och de som inte var där har missat tåget oavsett. Det kan inte gå på föreställningen. Det är heller ingen som kommer att gå på nästa års föreställning för att jag fått 4 av 5 i deras dagstidning ett år tidigare, lika lite som folk låter bli att gå på nästa show om betyget är 2 av 5. Det är helt enkelt ingen som bryr sig om lokaltidningarnas recensioner. Inte jag heller. Därför får de betala själva den här gången. Jag har redan bjudit dem på två föreställningar. Det får räcka.
Turnéproducenterna sliter sitt hår över mitt beslut. Det krånglar till det. Det är nämligen ofta samma människa som ska skriva recensionen som gör inför-intervjun. Om de inte får sin biljett gratis så kanske de inte skriver något inför giget. Förhoppningsvis kan de ju se att deras läsare får ut något av en inför-grej och göra den ändå, men om de tänker sura för att de inte får gå gratis så får det väl vara så. Då blir det färre intervjuer nästa år.
Word!
M
helt rätt! Tidningarna behöver väl inte snylta på dig! Fan va klok du är!
Vackert.
En annan sak jag tycker du borde köra på (men som skulle bli omständigt för dig som turnerar) är att köra på olika delar av landet och sedan återkomma senare.
Jag har köpt biljett till Lunds föreställning och den i Trelleborg som är några månader senare. Jag tänker att saker kommer tas bort/läggas till turnén igenom. Det här är något du borde tänka på. Går man på en föreställning i december och sen en i april är det definitivt inte samma show, på gott och ont.
Men sen mer man samma show dagen därpå så lär man få se ett väldigt liknande scenario. Ett tips, som kanske inte lockar så mycket mer i publik, men som får oss fans att gå och se dig fler gånger, utan att behöva åka till Kiruna.
WELL SAID MIN VÄN ! =)
Bra skrivet. Du kanske skulle lära dom en läxa en läxa att man inte ska snulta och sen såga dig,bland ihop dig med någon annan. Ge dom en tid och en plats men det är fel. Kanske det är nåt möte för muf el AA. Detta gör du med dom som ha skrivit dom mest elakaste artikeln om dig.
Bra sagt!
Du har en riktigt bra poäng. Hur seriös är man som journalist om man bara vill skriva om man får bonus?
Cheers,
Asta
En recension (oavsett om den är bra eller dålig) gör att din namn syns i media. Du bygger ditt varumärke och bäddar för framtiden.
Kasper: Självklart, men det gör en medverkan i Singing Bee eller Let’s Dance också. Jag är inte med för det.
Jo men vore det inte roligt att ge en fribiljett till, som du nämner, en trött kritiker som har “Ingen koll på komikern de recenserar och ingen koll på branschen i stort”? Så får du en liten bild med texten “Markus Bétner” under.
Rock on!
Hade jag varit du hade jag strukit tidingarna medhårs och gett dem biljetter. Dels ökar du chansen till att få lite gratis PR inför ditt gig (så slipper du springa runt och dela ut flyers), dels så tror jag du har fel när du påstår att folk inte minns positiva recensioner långt i efterhand. Det gör i alla fall jag. Riktiga sågningar minns folk ännu längre tid.
Jag tror också att man som standupkomiker borde vara mån om att förnya publiken. Rätta mig om jag fel men det måste finnas färre hängivna Betnerfans än BroderDanielfans…
Vad gäller nivån på recensionerna tror jag problemet ligger i att lokaltidningar håller en låg nivå generellt. Jag har svårt att se att just standup skulle vara svårt att recensera.
Allt som man inte är intresserad av är svårt att recensera. Det är därför de få kritiker som skriver intressanta recensioner också är de som har lite koll på branschen, dess hitsoria och dess utövare. Ungefär som vilken skribent som helst har på t ex musik, som väl alla människor är mer eller mindre intresserade av. Så är inte fallet med standup. Många som skriver om oss har knappt sett standup live. Tänk er ett scenario där någon får skriva för lokaltidningen om ett av Sveriges större band och han eller hon har varit på två konserter någonsin i sitt liv. Det skulle liksom aldrig hända…
Det är ju en självklarhet. Man kan ju inte göra en recension, per definition, om man inte vet vart man ska utgå ifrån. Vad ska man i så fall recensera? Han/hon kan ju inte skriva en recension om dig som standupare om dom inte vet vad det handlar om. Precis som i alla andra kategorier finns det ju milliontals genrer. Kommer det då in någon och citerar ett skämt du sa som recensenten tyckte var roligt, finns det ju inte mycket glädje för fansen eller någon annan att se det. För skämt finns det ju gott om.
En recension ska ju ta upp din show i kontrasten till ditt andra material, och andras material i likartat genre.
Ska det recenseras ska det ju recenseras. Om personen inte är insatt i ämnet är det omöjligt att recensera.
Visst har Christian en poäng i:
“Tror jag du har fel när du påstår att folk inte minns positiva recensioner långt i efterhand. Det gör i alla fall jag. Riktiga sågningar minns folk ännu längre tid.”
Men jag tror faktiskt att standup är ett liveämne, som dom intresserade av kommer att hitta ändå, och redan vet om.
“Det är heller ingen som kommer att gå på nästa års föreställning för att jag fått 4 av 5 i deras dagstidning ett år tidigare, lika lite som folk låter bli att gå på nästa show om betyget är 2 av 5.”
Jag tror bara att du helt enkelt ger dig in i ett krig du aldrig någonsin kan vinna. Det är skitenkelt för pressen att bara glömma bort Magnus Betnér. Dessutom är det väl så att dina fullsatta turnéer knappast är några förlustaffärre. Men, vill du inte synas där så är det ju ditt beslut, ingen annans. Men fighten med media kan man aldrig vinna, inte som enskild person.
Men det handlar ju inte om att få en recension eller inte. Det handlar ju om att inte subventionerna biljetterna. Om inte tidningarna skriver för att de får betala för sin biljett då är det ju nåt märkligt.
Ingen har sagt att han inte välkomnar journalister till föreställningen. Det är ju en jävla skillnad.
Jag ser det verkligen inte som ett krig. Jag är heller långt ifrån först med att sluta ge ut pressbiljetter. Om jag tycker något är knas så försöker jag göra något åt det. Oavsett om jag tror att jag “vinner” eller inte. Jag gör det som känns rätt för mig och just nu känns det rätt för mig att tidningar får betala om de vill komma. Precis som alla andra.
Jag jobbar som journalist. Jag kan visserligen betala, sedan ska jag lämna in en räkning och få tillbaka pengar på min lön, upp till en månad senare. Jag har ingen lust att låna ut pengar för att göra mitt jobb. Jag kommer inte att bevaka uppträdandet på Kulturens hus i Luleå.
Som sagt. Det gör mig ingenting. Recensioner, bra eller dåliga, ger varken mig eller min publik någonting. Ett inför-reportage däremot får både jag, tidningen och min publik ut något av. Om det sedan visar sig att tidningar inte vill göra sådan för att de inte får en gratis biljett, så tycker jag det säger mer om tidningarnas inställning än om min.
Varför du ska behöva lägga ut pengar förstår jag inte heller. Tidningen har väl redan sagt ja till artikeln innan du går dit? Då kan de väl också betala din biljett?
Oväntat att du gör en Peter Le Marc! Du har säkert rätt i att alla skribenter inte har full koll på stand up. Samtidigt, du verkar själv inte ha särskilt stora kunskaper om lokaljournalistik, men har ändå oerhört många synpunkter. Sköna generaliseringar. Om man ska recensera ditt inlägg ovan så är det långt ifrån så välformulerat som dina texter brukar vara på scen.
Skribent: Kom gärna med exempel på faktafel i texten så ska jag gärna bemöta kritiken. Jag har också skrivit i texten att det är generaliseringar och att undantag finns. Jag har nog läst uppemot 200 recensioner av svensk standup och säkert lika många i andra länder. I Sverige skulle jag säga att det är 5% eller färre av de som skriver som har en acceptabel koll. I USA och England är nog förhållandet snarare det omvända. Och återigen, det handlar inte om betyg eller något sådant. Det handlar om att kunna skriva en vettig recension eller inte. I Sverige är det inte många som är intresserade av det och därför blir det heller inga läsvärda recensioner. Och som sagt, mig spelar det ingen större roll om jag får en läsvärd recension heller. Det är ingen i min publik som bryr sig. Det är hela saken.
Nu skriver du 5% eller färre, i inlägget står “Det finns ett par som kommer med analyser och saker som kan vara intressant läsning även för folk som inte varit på showen”. Svajigt när det gäller faktauppgifterna. Och “Det är helt enkelt ingen som bryr sig om lokaltidningarnas recensioner”, vad baserar du detta på? Gjort enkäter bland “folket på gatan”? Det vore väl i och för sig läge att du träffade dem någon gång…
Och jodå, än så länge är du så pass känd att andra än dina fans bryr sig om att du varit i stan.
Skribent: Låt säga att det finns i runda slängar 100 personer i Sverige som relativt regelbundet brukar recensera standup. 5% av det är 5. Färre än 5 börjar närma sig ett par. Ser inte riktigt motsättningen i mina påståenden. Jag kan komma på 3 namn just nu som skrivit riktigt bra om standup. En av dem har slutat. Det går säkert att skrapa ihop 5. Vad det nu spelar för roll.
Att ingen bryr sig om lokaltidningarnas recensioner baserar jag på att publiktillströmningen ser exakt likadan ut år från år i olika städer oberoende av om man fått en recension och hur den i så fall var, samt att ingen någonsin hör av sig angående recensioner, men däremot ofta när jag syns i tidningar i andra sammanhang.
Folk som vill veta att jag är i stan för att jag är “så pass känd” får ju veta det genom en inför intervju. Då har de dessutom chansen att gå på föreställningen. Om de mot förmodan läser recensionen så är det redan för sent.
Folket på gatan skulle jag tro att jag träffar mer än de flesta. På en jävla massa gator. I en jävla massa städer. Hela tiden.
Okej, men när du tänker på dig, så tänker vi på läsarna. Och tro mig, till oss hör folk av sig när vi inte bevakat ett arrangemang. Det behöver ju inte alltid vara en recension, ibland kan det handla om att skriva några rader om en föreställning, höra efter vad publiken tyckte efteråt. Något som inte kräver 200 poäng i standup-kunskap, vilket tydligen är nödvändigt för att förstå dina framträdanden.
Skribent: Absolut inte, en intervju inför kan man göra utan att ha någon som helst koll på genren. Likaså skriva några rader. Att däremot göra en recension kräver intresse och kunskap när det gäller allt annat. Varenda tidning har duktiga film, musik och ofta teaterkritiker som har förmågan att skriva en recension som är läsvärd även för den som bara råkar bläddra förbi den utan förhandskunskap. En musikkritiker skulle inte få jobba om han eller hon inte hade hört mycket musik och varit på en uppsjö konserter. En filmkritiker har väldigt ofta läst film på högskola. En standupkritiker kan vara någon som hellre bevakar travet, eller som just börjat skriva över huvud taget och kanske ser sin första standupshow live någonsin.
Jag tänker på mig, men jag tänker också på min genre som får en orättvis bevakning och jag tänker också på mina fans som i förlängningen är de som betalar gratisbiljetterna till tidningen. Men jag tänker också på dem som mot förmodan vill veta att jag kommer till stan, men inte vill gå på showen. Det är därför jag ställer upp på ungefär 5 intervjuer i veckan under en turné och oftast 2-3 i veckan även när jag inte är på turné.
Jag känner inte att det här här leder nån vart, ungefär som att försöka diskutera med någon från Livets Ord. Önskar att du åtminstone kunde vara lite kul när du dissar en hel yrkesgrupp. Du är ju komiker!
Fast det är ju klart, här får du ju inte betalt för att vara rolig.
Han en fin turné!
Tycker att Skribent griper lite väl mycket efter halmstrån i sina resonemang. Han anmärker på petitesser för att han så desperat vill ha sista ordet i en diskussion han förlorade i första inlägget. Skribent hävdar att journalister tänker på läsaren. Det är bara skitsnack, tidningar vill sälja så många nummer som möjligt, det är det det går ut på.
Det faktum att Skribent dessutom inte ser humorn i Magnus Betnérs inlägg säger en del hel om hur han själv skulle passa som recensent av standup-komik.
Lär dig att ta kritik eller kom med något konstruktivt istället.
[...] skriva om en föreställning som folk antingen missade eller faktiskt själva var på. Han skrev tidigare om hur han skulle sluta med att ge ut dessa fribiljetter, så att de som verkligen ville komma fick göra det [...]